Snöstormsönskan i maj

Är rädd
för att gå till jobbet
för att utföra allt jag sagt ja till
för att stå inför en massa folk och vara smart och rolig
vilket folk tydligen tror att jag kan
vilket jag tydligen tror att jag kan
jag drömde att det snöade ute
jag önskade att det var sant
att det var snöstorm och ingen fick gå ut
att jag kunde säga att jag var tvungen att vara hemma idag
för det är ju snöstorm och ingen får gå ut
himlen är blåaste blå
det är majvarmt
solen kommer skina hela dan
det känns lite som att jag vill dö.

Detta inlägg publicerades i Livsdyslexi och märktes . Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar