Kan du bara vara tyst?

Surret
bråken om verkligheten
vems sanningen som är den verkliga
har verkligen inte övertaget
är det nån som inte vet så är det jag
men misstänker att han inte heller vet
bara surrar
”men du sa ju”
vet inte vad jag sa
vet inte hur är jag är eller vad jag gör
vet bara att det måste sluta surra snart
bruset i min hjärna
blodsmaken i munnen
mina ord får oss att köra i dödshastighet rakt mot stupet
vill bara få oss att stanna
försöker sträcka ut en hand
antagligen är jag så oförståelig att det inte uppfattas
för vi fortsätter dundra på
du och jag rakt in i väggen
du tittar på mig och undrar om vi ska fortsätta så här
sen ligger vi på marken
min hjärna har slutat surra
bruset har tystnat
och vi finns inte mer.

Annonser
Publicerat i Livsdyslexi, Mestadels skit | Märkt , , | Lämna en kommentar

Vill bara säga hejdå

När man känner för att bara försvinna
fly
det är inte ett sundhetstecken
antar jag.

Publicerat i Livsdyslexi, Mestadels skit | Märkt | Lämna en kommentar

River ner våra drömmar om trygghet

Krossar allt som fanns

tar itu din tillit
mosar dina fladdriga känslor för mig
gör sönder din hoppfulla blick
får dina ögon att stelna i svek
river ner våra drömmar om trygghet

hatar mig själv så mycket och försöker få dig att bli som jag
det går tyvärr alldeles för bra.

 

Publicerat i Livsdyslexi, Mestadels skit, när allt försvann | Märkt , , | Lämna en kommentar

Vi var olyckliga då

Alla bilder du tog på mig i Rom försvann
lika bra
vi var olyckliga då
jag hade min finaste klänning
och du ville vara i fred. 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Allt du säger är ett skämt

Jag kommer när du har gått för att köpa bröd.
Du har med blommor, jag fattar inte om de är till mig. För allt du säger är ett skämt.

Du skämtar om att du har köpt fel bröd. Jag orkar inte med skämt. Jag vill bara bli älskad.

Du skämtar om mitt jobb. Jag orkar inte säga att hur skoj det än låter i dina öron är detta min sanning. Du tror skojet är på mina villkor. Men det är det inte.

Publicerat i Livsdyslexi, Mestadels skit | Lämna en kommentar

Tänk om

Du är här
vi är här
du är tillbaka

dina ledsna ögon
du har sårat mig så
det gör dig ont

tänk om du kunde ha det ogjort
då hade vi aldrig varit här.

Publicerat i Mestadels skit, när allt försvann | Märkt | Lämna en kommentar

Att prata med dig är som att dö en smula

Allt vi säger
alla ord
det kommer inte leda till något gott
inget kommer leda till något gott

Vi pratar nu
om det som var
om det som är

Jag är ditt stöd
ser dig
bekräftar dig
tar bort klumpen ur ditt bröst
igen

Fast du är ingenting för mig
du har inget att ge
inget du säger gör gott i mig

Ändå pratar vi
och för varje ord vi utbyter går jag sönder lite mer
din brist på förståelse urholkar mig

Du har inget att ge mig
ändå pratar du
du säger att vissa saker jag gör är destruktiva
och jag tänker att du inte fattar
du förstår inte att det mest självskadande är det som pågår just nu.

 

Publicerat i Livsdyslexi, Mestadels skit, när allt försvann | Märkt , , | Lämna en kommentar